22/02/2026
Det Ă€r minst sagt ett speciellt liv att vara hĂ€stföretagare. Aldrig ledig och kĂ€nslan att vara âfĂ€rdigâ finns inte och kommer förmodligen aldrig att infinna sig dĂ„ listan med to doâs allltid Ă€r oĂ€ndlig. Idag ses min familj och jag Ă€r inte dĂ€r, vilket tillhör det normala. Vilket sĂ„klart Ă€r lite sorgligt.
Men. KÀnslan av att mitt jobb Àr min mening i livet, gÄr det att ha det bÀttre Àn sÄ? Jag tror inte det.
HĂ€starna Ă€r min mening i livet - och den dĂ€r âmeningen med livetâ Ă€r nog en kĂ€nsla mĂ„nga gĂ„r och letar efter ett helt liv.
Det vet jag för jag har ocksÄ varit dÀr. Jag har provat att leva ett vanligt liv, men ocksÄ letat mig genom hÀstvÀrlden pÄ olika sÀtt med jobb och utbildning - alltid pÄ jakt efter den dÀr kÀnslan att hitta hem, men utan att hitta den till fullo.
Jag fick till exempel upp en pÄminnelse om att för 10 Är sedan, red jag runt bland palmer i Wellington. Men inte heller i drömmarnas land kunde jag hitta den kÀnslan.
Men att fÄ driva eget med fokus pÄ unghÀstar, dÀr jag vid sidan av trÀningen kan ge mina hÀstar vad jag tycker Àr ett vÀrdigt och hÄllbart hÀstliv, Àr att ha hittat hem.
SĂ„ innerligt tacksam för alla som finns vid min sida, för detta Ă€r LĂ
NGT ifrĂ„n en enmansjobb - det Ă€r en sak som Ă€r sĂ€ker. För min familj och vĂ€nner som finns dĂ€r trots att jag kanske inte alltid gör det. Tacksam för samarbetspartners, âminaâ Ă€lskade Ă€lskade hĂ€star som betyder sĂ„ mycket. Men ocksĂ„ deras Ă€gare för erat förtroende.
Tack â€ïž
