11/09/2026
Här kommer svar från Miljöpartiet:
1. Vi anser att varsam jakt som bedrivs med respekt för djur och ekosystem är ett bra sätt att ta vara på delar av det som naturen kan ge oss. Vi anser också att det visar på bristande respekt för djurs egenvärde att döda dem enbart för nöjes skull. Jakt kan också i vissa lägen vara befogad för att minska eller förebygga skador, som en del djur kan orsaka. Vi anser inte att licensjakt ska bedrivas på arter som inte är långsiktigt livskraftiga, vilket exempelvis innebär att vi tar avstånd från licensjakt på varg, järv och lodjur. Vi anser alltså inte att dagens omfattning på jakten i Sverige är rimlig.
2. Vi anser att det visar på bristande respekt för djurs egenvärde att döda dem enbart för nöjes skull. Det är exempelvis tveksamt om jakt på ekorre är förenligt med god jaktetik. Den jakt som bedrivs, ska bedrivas med hänsyn och respekt för djur och natur. Vi tar avstånd från jaktformer där djuren löper särskilt stor risk att utsättas för lidande.
3. Uppfödning och utsättning av djur för jakt innebär djurskyddsrisker såväl vid uppfödningen som vid utsättningen i den nya miljön, förutom jakten som sådan. Hos vilda fåglar kan en ökad djurtäthet, som vid uppfödning, medföra stress, traumatiska skador samt spridning av olika infektionssjukdomar. Överlevnaden vid utsläpp är låg, vilket bl.a. kan bero på att de uppfödda fåglarna är sämre på att finna föda och undvika rovdjur. Uppfödning och utsättning för jakt är i Sverige främst aktuellt för gräsänder, rapphönor och fasaner. Hanteringen är till stora delar oreglerad i dagens lagstiftning, det som finns är branschriktlinjer där det är oklart i vilken omfattning de följs av uppfödarna. Vi menar att föreskrifter med djurskyddskrav behöver tas fram för avel och uppfödning, transport och utsättning av vilda djur.
4. Naturreservat ska ha de föreskrifter som behövs för att skydda de naturvärden som motiverar reservatet. I regeringsställning drev Miljöpartiets igenom bildandet av många reservat för att rädda arter som inte tål produktionsinriktat skogsbruk. Det är också viktigt att viltet har platser där de får vara fredade, från jakt och den stress det innebär med de höga ljudvolymen som kommer vid skottlossning.
Vi anser att all jakt ska bedrivas med hänsyn till djur och natur, och vi tar avstånd från jaktformer där djuren löper särskilt stor risk att utsättas för lidande. Vi vill förbjuda oetiska jaktformer som exempelvis grytjakt och grytanlagsprov och vi vill förbjuda fällor av viltlevande djur för levandefångst, utom för vildsvin och i särskilda fall då larmanordning ska krävas. Vi vill även förbjuda fotsnara. Vi anser också att jakttiderna ska exludera jakt under djurens parningstid och under den tid djurens ungar är beroende av föräldradjuren.
5. För det första anser vi att det behöver tydliggöras att en population ska vara långsiktigt livskraftig för att licensjakt ska tillåtas. Det skulle innebära att licensjakt på järv, lo och varg inte tillåts. Vi ser det också som problematiskt att de officiella siffrorna på hur många vargar Sverige har alltid handlar om hur många de är i början av hösten, innan den dödlighet (naturlig dödlighet inklusive jakt) som sker under vinterhalvåret.
Däremot har vi inga indikationer på att inventeringsunderlaget för älgjakten skulle vara för bristfälligt för planeringen av älgjakten.
6. Vi är emot licensjakt på icke långsiktigt livskraftiga populationer, vilket innebär att vi motsätter oss licensjakt på varg, lodjur och järv. Vi är för skyddsjakt i de fall det är befogat och andra alternativ till jakt har uteslutits, men vi vill att skyddsjakt, i de fall det är befogat, på genetiskt svaga, icke livskraftiga populationer ska kombineras med ett proaktivt arbete för att dessa poulationer ska bli långsiktigt livskraftiga. När det gäller de stora rovdjuren, är vår utgångspunkt att Sverige tillsammans med Finland och Norge ska hålla långsiktigt livskraftiga stammar av de olika arterna.
7. Miljöpartiet vill se rovdjursstammar som är långsiktigt livskraftiga. Innan dess ska ingen licensjakt bedrivas, utan enbart skyddsjakt mot rovdjur som har orsakat skada eller som har uppträtt oskyggt mot människor. Det betyder att vi i dagsläget inte vill se licensjakt på lodjur, järv eller varg. När det gäller björnen så är det den mest talrika av de fyra arterna idag, med ett par tusen björnar i Sverige. Den senaste sårbarhetsanalysen som Naturvårdsverket låtit ta fram tyder på att detta kan vara tillräckligt för en långsiktigt livskraftig björnstam. Men det är viktigt att rovdjursstammarna i Sverige får vara genetiskt sammanhängande med stammarna i Finland och Norge. Det åstadkoms genom att tillåta tillräcklig täthet av rovdjursarterna i norra Sverige, så det är viktigt att rovdjursstammarna inte blir så utglesade att det hindrar utbyte med de andra stammarna.
8. Möjlighet till skyddsjakt behövs, men får inte vara det enda verktyget för att förhindra rovdjursangrepp. Skyddsjakt bör dessutom tillämpas med olika trösklar beroende på avståndet till gynnsam bevarandestatus, och beroende på hur genetiskt värdefull individen är. För arter som har långt till gynnsam bevarandestatus, eller som är genetiskt värdefulla, behöver skyddsjakten vara mer restriktiv, med höga krav på att alternativa åtgärder ska prövas först, men i takt med att arten återhämtar sig kan skyddsjakten förenklas och handläggningen snabbas på. Det krävs också omfattande satsningar på att utveckla arbetet med åtgärder som förebygger rovdjursangrepp på tamdjur. Vi vill öka och bredda ersättningarna till djurhållare för exempelvis installation och löpande underhåll av rovdjursavvisande stängsel, och det behövs omfattande satsningar på nya smarta tekniker som kan varna djurhållare innan angrepp hinner ske, och aktivt skrämmer bort rovdjur. Det är också centralt att bedriva ett systematiskt och proaktivt arbete med att stärka de stammar som inte är långsiktigt livskraftiga, och bevara en tillräcklig täthet i stammarna för att säkerställa ett genutbyte med våra grannländer.
9. Som vi beskrivit här ovan tar vi avstånd från alla jaktformer där djuren löper särskilt stor risk att utsättas för lidande, sådana jaktformer anser vi ska förbjudas. Vi anser även att jakttiderna ska exludera jakt under djurens parningstid och under den tid djurens ungar är beroende av föräldradjuren.
10. Vi anser att varsam jakt som bedrivs med respekt för djur och ekosystem är ett bra sätt att ta vara på delar av det som naturen kan ge oss. Tyvärr ser inte all svensk jakt ut så idag, och det vill vi förändra. Den omfattande licensjakten på oerhört sårbara rovdjursstammar av varg, lodjur och järv vill vi stoppa, och de oetiska jaktmetoder som riskerar att utsätta djur för särskilt stort lidande, vill vi förbjuda.
Den svenska djurskyddslagen omfattar endast djur som hålls av människan och viltlevande försöksdjur. Detta innebär att de viltlevande djuren inte har ett lika starkt rättsligt skydd som de djur som hålls av människan. Vi vill att viltlevande djur införlivas i samma djurskyddslag som de djur som hålls av människan. Om viltlevande djur omfattades av djurskyddslagen skulle det falla sig mer naturligt att exempelvis ställa krav på mer djurskyddsanpassade jakt- och fiskemetoder, infrastrukturåtgärder för att förebygga viltolyckor samt eftersöksåtgärder i fler fall då djur skadats i trafiken.
