31/05/2026
Vad hände och hur gick det för Dash idag egentligen? 💛
Han har varit så fantastiskt fin i veckan och gått så fint. Förberedelserna optimala och jag valde prova en helt annan typ av uppvärmning och förberedelse under tävlingsdagen efter lite hjälp och bollande med Sarah på tidigare i veckan ❤️🥰
Jag justerade mitt eget mindset, min egen förarstil och gjorde tvärt emot vad jag brukar göra och jösses så fint han gick. Med några få enstaka minuspoäng med oss närmade vi oss sista skylten och jag tänkte nu går det minsann vägen hela vägen - för konskicket är för oss ett av de enklare momenten. Känslan var som i klippet - "The winner takes it all" - där satt den äntligen! 🥇
Men.... 🐝
Då hände något som jag inte hade kunnat förutspå alls. Dash springer till konan och upp surrar något flygfä som han hugger efter och troligtvis biter/sticker honom i munnen. Dash har under förra året råkat ut för två jordgetingattacker och har blivit traumatiserad, och surranden är en trigger.
Han tar ordentligt illa vid sig av detta och springer iväg i oro och panik, han måste därifrån. Dash är inte en hund med rädslor, och att avbryta pågående arbete och tävling är för honom helt otänkbart, och har aldrig någonsin skett förut. Dash lämnar inte ett pågående samarbete, man gör helt enkelt inte så i hans värld. Vilket är en egenskap jag fullkomligt älskar hos honom.
Vilket då gör det ännu viktigare för mig att lyssa på honom och hjälpa honom omgående när han väljer att avbryta jobbet för att fly och söka stöd. Älskade Dash ❤️
Ingen skugga på varken arrangör, domare eller någon i detta - jag fick så fin support och utrymme att hjälpa Dash. Det tackar jag mycket för ❣️🙏 man rår helt enkelt inte på flygfän 🦟 🤣
Tankarna började, åh nej - hoppas inte han kopplar detta till konan. Så jag skyndade mig till bilen och tog ut alla mina kronor, fram med targets och leksaker och gick efter mottot jag levt efter under alla avtrillningar från hästryggen - så fort som möjligt upp på hästen igen 🐴
Fortsättning skrivet i kommentarerna ❤️
