04/08/2026
Så bra sammanfattat.
https://www.facebook.com/share/p/1D4Xp3n3R2/
Kärnan i er hunds träning och framförallt fostran är inte en hög med olika moment och hur väl den gör dessa utan det är relationen mellan dig och din hund som kommer avgöra om du verkligen lyckas eller inte.
Jag vet att det kan låta lite flummigt, och jag vet att jag tappar många när jag börjar prata om relationer, men ge denna text eller om ni tycker den är för lång, YouTube-klippet som ni hittar i kommentarerna en chans. För det här är viktigt, och något många gör onödigt svårt för sig med.
I princip alla frågor jag får från folk som upplever någon form av utmaning med sin hund handlar om specifika moment.
- Hunden drar så mycket i koppel.
- Hunden gör utfall mot andra hundar.
- Hunden kommer inte på inkallning.
Och många fler....
Men att angripa enskilda moment utan att titta på helheten, alltså relationen, är som att försöka behandla symptomen istället för själva sjukdomen. Eller som att bygga ett hus utan en stabil grund.
Vad är då ett moment? Jo, en enskild händelse eller ett enskilt beteende. Det kan vara sitt, stanna eller gå fot, om det är något vi försöker lära in. Men det kan också vara enskilda saker vi inte vill ska hända, som drag i koppel, utfall, hoppande, och så vidare.
Vi människor har en tendens att titta på hundar på ett nästan maskinliknande sätt. Att hunden är en samling funktioner i en utrustning vi använder. Är det någon funktion som strular så är det just den vi fokuserar på.
Men fundera på hur vi tänker om andra levande varelser, som människor. Där tittar vi mer holistiskt.
Om någon frågade dig hur Sara är skulle du inte räkna upp "hon bjuder på kaffe, hon hjälper mig med hemsidan, hon kan laga bilen själv”. Du skulle säga “Sara är en bra vän eller Sara är en bra tjej”. Du ser henne som en person, en helhet, en relation.
Men frågar någon hur din hund är, då är det ofta det motsatta.
Vi räknar upp vad de gör bra och vad vi kämpar med, men glömmer att det finns en relation bakom varje enskilt beteende.
I Youtube-klippet visar jag ett pajdiagram som består av en massa moment och situationer. Om man har problem med något moment eller vill lära in något nytt, då fokuserar man mycket på just det momentet.
Mycket av den hundträning som finns idag bygger på att lägga till nya pajbitar och jobba med dem enskilt. Mycket hundsport handlar också om utförandet av enskilda pajbitar, så det är ganska naturligt att träningen blir upplagd på det sättet. Och inom tävling och specialträning läggs mycket fokus på just enskilda och pajbitar. För många är kanske de just dessa pajbitarna det roligaste, det man ser fram emot mest och kanske inte riktigt reflekterar över grunden.
Har man sedan något problem så ser man även det som en enskild pajbit, utan att se helheten.
Ett exempel på en vanlig fråga jag får: "min hund hoppar på mig, hur får jag den att sluta?"
Jag tycker inte problemet är att hunden hoppar. Jag tycker problemet är att hunden inte slutar hoppa när föraren säger till. Det är inte en fråga om en enskild pajbit.
Det är framförallt en relationsfråga.
Vår definition av en bra relation är att alltid kunna motivera hunden med ditt gröna ljus, och alltid kunna avbryta det den gör med ett rött ljus, oavsett störningar och retningar. Alltså att kunna ha både gas och broms.
Kalla det ledarskap, grundträning, fostran eller som vi kallar det, en bra relation. För oss är detta grunden som behöver finnas innan man försöker bygga huset.
Givetvis har inte alla problem som de kämpar med. Vissa är väldigt duktiga på att träna sina pajbitar och lyckas bra i dem, och ser kanske inte bristerna i relationen, för att pajbitarna tränas i kontrollerade miljöer.
Så länge man inte utsätts för hundens drifter i aggression, könsdrift och jakt så behöver man inte en särskilt stark relation. Man är inte lika beroende av en broms och ett rött ljus.
Men när man kommer ut i verkligheten, och utsätts för hundens drifter, då faller ofta momenten sönder. Om vi inte har en relation stark nog för att hunden ska göra det vi ber om även med stora störningar runt omkring.
Relationen är muren som ger oss stabilitet och stöd för att lyckas även med våra moment, och som gör att vi kan hantera hundens drifter. Och det är relationen och att hunden förstår och respekterar våra signaler som gör att saker som att hoppa, dra i koppel, etc kan hanteras.
Och det är i princip denna muren, förmågan att både motivera samt sätta gränser, som vissa i pågående hundträningsdebatt hävdar inte behövs. Min erfarenhet är den motsatta. Utan muren faller allt annat ihop när verkligheten kommer emot en.
Och då tycker jag man kan fundera över vilken hund har det bäst? Den med tydliga ramar som kan få en stor frihet inom dessa ramar eller hunden vars drifter vi inte vill eller kan begränsa men istället får spendera livet i koppel och fysiska begränsningar. Jag vet vad jag tycker i alla fall.
Lyckas ni inte med ett moment, eller har problem i ett moment? Försök lyfta blicken och titta på helheten. Trilla inte in på inkallningskurser, hundmöteskurser eller vad det nu kan heta där man bara fokuserar på enskilda moment, för sannolikheten att det verkligen kan hjälpa er anser jag är väldigt liten. Titta istället på om ni ligger rätt i er relation till hunden.
- Kan du alltid motivera den, få igång den och få den att känna att den gör rätt utan godis eller leksaker?
- Kan du alltid bryta det den gör och få dess fokus när den inte lyssnar, eller när den gör något du inte vill att den ska göra?
Om du inte svarar ja på båda dessa frågor, skifta då fokus till grundträning och träning som stärker er relation. Hur det kan gå till gick vi genom något inlägg sedan när vi skrev om Fostran eller träning.
