Markus Ridakademi

19/10/2026

Gavlarna är sågade och taket kommer långsamt på plats.

18/10/2026

Vad hette första hästen ni trillade av och hur gick det till?

För mig var det ridskolehästen Solaire, ett egensinnigt sto i Partille troligen 1974. Hon bockade helt enkelt, och jag stöp. Det var nog min första bockning också.

14/10/2026

Tömkörning på Skogsryd idag. Duktiga Tommy Ovring hjälper oss.

13/10/2026

Såhär såg mitt lilla torp ut 1975, när Mamma köpte det. Den lilla röda stugan till vänster är mitt pojkrum. Idag är den trädgårds-skjul. Bara fyra byggnader den gången, jordkällaren inräknad. Idag står här 11.

12/10/2026

Jamen visst! Detta händer även mina elever, det vet jag, och då hoppas jag ni har mod att fråga så jag kan lära er hur duktiga ni just var.

12/10/2026

Mitt favoritbett, främst på unghästar. Skänklarna gör att det ligger still; bra på hårda munnar eller hästar som inte fattar varför man drar i tygeln. Med skänklarna kan man även enkelt longera i bettet utan att bettet åker igenom. I munnen är bettet smalt och tvådelat med en mycket liten länk i mitten. Just detta bett kommer från Fager.

11/10/2026

På OS 1912 kallades det inte för dressyr ännu, utan prisridning. Det skiljer sig kraftigt från dagens program. Bland annat ingick det en bunt lydnadsövningar efteråt.

Har rider Ingrid Klimke programmet.

Ingrid Klimke und Butts Abraxxas reiten die Olympische Dressuraufga...

04/10/2026

Jag tror inte att hjälmkamera kommer bli någon stor grej inom dressyren.

02/10/2026

Ett av de mest framstående ögonblick under mina hästår är när jag första gången lyssnade på Bent Branderups föreläsning år 2000

Jag blev helt såld.

Bents föredrag är fantastiska. Han förklarade noggrant många saker som genom åren, trots ett flitigt tränande och lärande, hängt i luften som frågetecken. Han berättade att dressyrens syfte är att skapa en ridhäst. (Dressyren är till för hästen, inte hästen för dressyren). Han berättade att dressyren skall förbättra varje häst, och blir hästen inte bättre av dressyren är det inte hästen det är fel på – utan dressyren.

Bent förklarade mycket mer som kändes som balsam för min uppgivna ryttarsjäl. Jag kände mig som tillbaka i min tonårs drömvärld. Jag kände att i denna miljö fanns plats för mig att lära. Här skulle ingen föreslå mig att byta häst, vilket jag hört allt för ofta i tävlingsvärlden.

Bents kurser innebar alltid stor baluns på kvällarna. Jag lärde mig att dricka vin, något jag just inte varit road av tidigare, och jag njöt så underbart av de hästiga samtalen till vinet. Där diskuterades ridning ur vinklar jag gillade. Där pratade ingen om rosetter och prestationer. Istället utbyttes idéer, kunskap och visioner.

Genom vinångorna framställdes en värld där vi tillsammans skulle förändra och förbättra häst-världen så dressyren åter blev vad den skulle vara. Jag kände mig ung och rebellisk, som en avantgardist. Så måste 68-rörelsens studenter känt sig.

Det var på hans kurser jag äntligen fick förklaring på begrepp som undertramp, påskjut, stöd och hur allt detta påverkade hästens muskler och kropp. Och även hur enkelt det är att försvåra för hästen.

Betänk då att jag innan dess hade genomgått utbildningen på Strömsholm, men det var först på Bents föreläsning de flesta frågetecken rätades ut så min hjärna fick ro.

Framför allt fick den föreläsningen upp i sadeln igen. Jag hade tappat suget, då också, och jag hade gärna velat uppleva en lika omtumlande händelse nu, så ridlusten kan komma tillbaka, samtidigt som det känns rätt avslappnat och skönt att inte ha hästar att rida.

Med tiden falnade min akademiska glöd men Bents föreläsning borde vara ett obligatorium för varje ryttare.