Ullgrisarna i Stene

På Erica & Mats Perssons marker kring Stene Gamla Tegelbruk bökar våra Mangaliza-grisar eller Ungerska ullsvin som de också kallas. (Besättningen är under omställning till KRAV) Djuren går ute årets om och vår stävan är ett så naturligt och friskt gris-liv som möjligt, vi tror och hoppas att det gör skillnad för alla inblandade, nu och i framtiden. Kort om rasen; "Mangalitsa" betyder "svin med mycket ister" på ungerska och rasen var populär i Ungern, Serbien, Rumänien och Österrike fram till mitten av 1900-talet. Den är numera även populär i Spanien där den hålls för att producera serranoskinka. På 90-talet räddades Mangalizas från utrotning tack vare ett genprogram och är numera en del av det Ungerska nationella arvet. Mangalitzas är inte lämpade för stora verksamheter eller industrigårdar. De producerar sällan mer än åtta smågrisar när de grisar och det tar över ett år för dem att nå marknadsstorlek. Men gourmetkockar och hängivna gastronomer är villiga att betala mer för köttet som många anser är det mest smakrika fläsket i världen. Mangaliza är ”kusin” med den kanske mer kända Iberico-grisen. Renrasiga Mangaliza känns igen på sin lurviga päls som är vit, svart med vit mage eller röd, tryne och fötter är svarta. Helsvarta, fläckiga eller flerfärgade är korsade med andra raser. Griskultingarna är initialt randiga, precis som vildsvinets ungar. Kort om köttet; Under de senaste femtio åren har kommersiella grisar fötts upp för att ha mindre fett och snabbt nå marknadsstorlek. Men mindre fett betyder också mindre smak. Och djupare vetenskaplig analys visar nu att näringsprofilen för grisar av istertyp som mangalitsa inte nödvändigtvis är den hälsokatastrof den tidigare antogs vara. Foodies har hjälpt till att återupprätta isters image. Till exempel har ister mindre mättat fett än vad smör har. Och mangalitzakött, särskilt när grisarna har tillbringat tid på att söka föda utomhus, innehåller imponerande halter av omega 3-fettsyror och antioxidanter.