23/03/2026
Vad gör ni med era rädslor i samband med häst?
Jag har funderat så många gånger, pratat med andra, läst annonser osv. Jag slutar alltid i frågan : Varför finns det så många rädda ryttare? Vad är det som skapat rädslan och framför allt.....varför väljer man att rida om man är konstant rädd?
Jag lägger verkligen inga värderingar i att ryttare är rädda men det jag kan tänka är att OM man är rädd så finns det ingen anledning att fortsätta att rida?!
Man både hör, pratar med andra och läser inlägg där rädda ryttare söker "snäll, trygg och pålitlig" häst att rida. Är man rädd så kommer man aldrig att få dessa saker alldeles oavsett.
För vi vet ju alla att en rädd ryttare skapar rädsla hos hästen.....eller hur ;-)
Jag förstår och kan också känna en viss osäkerhet om man sätter sig på en okänd häst eftersom man inte alls vet vilken agenda den hästen har. Men man MÅSTE kunna kontrollera sin rädsla även då, annars kommer det alltid bli ett problem för hästen.
Man skall vara beredd- men inte rädd.
Tänker att rädda ryttare också vill kunna umgås med hästar och DET är ju en annan sak. Man MÅSTE inte rida på hästen.
De är ju egentligen inte ens skapta för att bära oss och klarar sig utmärkt utan det. Har man förutsättningar att ha häst med bra och stora marker så är det ju inga problem att ha en sällskapshäst att borsta på, promenera, jobba från marken, trickträna osv. För även om de inte har behov av att bli ridna så har de sociala behov eftersom vi nu tagit in dem från deras normala förutsättningar. De är nu vana att umgås med människor och har behov av att bli stimulerade på något sätt.
Tänker att det är SÅ mycket bättre än att vara rädd i sadeln.
Och alla de där hästarna som man söker......"trygg,snäll,pålitlig och väluppfostrad" inte växer på träd precis. Det beteendet bygger på ett långvarigt arbete men kontakt och tillit hos ägaren men det blir ju annat när någon helt främmande sätter sig på ryggen.....som dessutom är rädd redan från början ;-)
Lite funderingar från tankesmedjan ;-)
