28/02/2024
Med anledning av Kalla Faktas granskning ”Kamphund säljes”
Jag skrev för många år sedan en text som hette ”ränderna går aldrig ur tigern”.
Texten syftade på hur man från olika håll försökte bortse från det faktum att en hund avlad för kamp - en kamphund - kommer ha sina rastypiska egenskaper kvar i många generationer till om man inte bestämmer sig för att radikalt ändra på avelsurvalet. Då var det naiva hundägare jag vände mig till, de som trodde att med rätt uppfostran så skulle deras lilla älskling aaaaldrig skada någon.
Jag kanske är en aning luttrad efter så många år i branschen, men nu tycker jag det är en aning naivt av diverse experter att förfasa sig över;
1. Att man som uppfödare av dessa förmedlar att hunden har extrem kamplust. Eh, ja? Det är väl ingen överraskning?
2. Att det som skiljer en kamphund från övriga raser med stor kamplust och försvarsvilja är att den med större sannolikhet kan gå mot tex strupe för att döda.
3. Att hunden skulle försvara sin ägare om den hamnade i den situationen. (Förmodligen en överdrift då många av dem inte har den dådkraft som behövs för att agera mot människor)
Detta är inga nyheter och detta är sant. Det ÄR essensen av en bull-/terrierras eller blandras. De har förmågan att döda precis som många andra terriers och de eskalerar kamplust vid smärta precis som många andra terriers. Jag har levt med flera olika och jag vet sannerligen skillnaden i såväl kamplust och byteslust i förhållande till tex malinois. När mallarna ryker ihop lyfter jag knappt på ögonbrynen när man upplevt bull- och terrierslagsmål som referens. Eller sett en gullig liten staffe direkt gå mot strupen på ett skadat rådjur. Mallen flamsade runt och gjorde lekinviter…
Med det säger jag inte att bull- och terrieraser borde förbjudas. De är underbara hundar och så himla härliga att vara med. Stora kärleksklumpar. Fina familjehundar och duktiga i många hundsporter. Smarta, humoristiska och underbara! Men de kommer med ett enormt stort ansvar!
Att man som uppfödare säljer till förstagångshundägare är vanskligt. Att man säljer någon hund överhuvudtaget till någon som vill ha hund för personligt beskydd är direkt olämpligt. Ingen hund som inte har detta som yrke eller är professionellt tränad för uppgiften bör sättas i den situationen.
De ska inte vara lösa där det finns andra hundar. De ska inte vara lösa där deras jaktlust kan triggas (barn, hundar, andra djur), de ska inte umgås urskiljningslöst med andra hundar. Självklart finns det undantag, hundar som fungerar utmärkt i dessa situationer, men det är dumdristigt att testa. Det är dumdristigt att som uppfödare i ena stunden berätta om rastypiska egenskaper (bra tycker jag att informera!) men i samma andetag säga att man inte behöver så mycket kunskap för att äga en sådan hund.
Jag har sagt det ofta och jag säger det igen; det är enklare att leva med en hel flock malinois i vardagen än med en bull- och terrierras. Skulle i dagsläget inte orka leva med ansvaret.
Sluta förfasas över vad de är! Avla med omdöme, sälj med omdöme, äg med omdöme. De är inte för alla. Men det gäller ju många andra raser också. Skillnaden är att dessa ofta är väldigt vänliga mot sin familj. Det är när jakt- kamplusten triggas man tappar kontrollen.
