15/06/2026
När någon kontaktar mig handlar det nästan alltid om beteenden.
Utfall.
Skällande.
Resursförsvar.
Överdrivet starka reaktioner.
Stresspåslag.
Jakt.
Rastlöshet.
Reaktioner snabbare än tanken.
Men efter ännu en termin som hundbeteendeutredare slås jag av samma sak som vanligt: Det är nästan aldrig beteendet vi egentligen arbetar med.
Under våren har jag fått följa många fantastiska hundar och deras människor.
Vi har arbetat med allt från hundar som gör utfall mot sina ägare, besökare eller andra hundar till hundar som inte klarar hantering, vaktar resurser, blir överväldigade av vardagen, stressar upp sig på tävlingar eller har svårt att hitta återhämtning.
Vi har pratat om sömn, smärta, magproblem, stressfysiologi, känsloreglering, självkontroll, förutsägbarhet, relationer, återhämtning, berikning, valmöjligheter och trygghet.
Vi har tränat frivillig hantering, start- och stoppknappar, hundmöten, besökarsituationer, barn och hund, separationsproblematik, vardagsrutiner, impulskontroll, nosarbete, självförtroende och förmågan att välja bort istället för att reagera.
Några ekipage har hunnit nå sina mål och vi har avslutat vårt samarbete. Andra har kommit en bra bit på vägen och dem kommer jag att fortsätta följa under hösten. Det beror inte på att någon har varit “duktigare” än någon annan.
Det beror på var hunden startade, vilken typ av problematik det handlar om, hur länge den funnits, hur mycket tid man kunnat lägga ner på att jobba med problemet och ibland också på faktorer som ingen av oss kan påverka.
En av hundarna finns inte längre. Under utredningens gång blev det tydligt att han bar på omfattande och kroniska medicinska problem. Problemen var så allvarliga att familjen till slt fick fatta det svåraste beslut en hundägare kan fatta. Det är väldigt tungt.
Men det är också en påminnelse om något viktigt: Beteenden uppstår inte i ett vakuum.
En hund som har ont, mår illa, har inflammation i kroppen, hormonella förändringar eller andra medicinska problem kommer ofta att visa det genom sitt beteende långt innan blodprover eller undersökningar ger några tydliga svar.
Ibland är beteendet problemet, men väldigt mycket oftare är beteendet ett symptom på något annat. Ibland fysiska problem, ibland är det miljön som måste förändras, aktivitetsmängd och intryck anpassas eller små eller stora saker i vardagen som måste justeras.
För en hund betydde det mindre agility och mer uppletande, för en annan hundvakt i hemmiljö istället för dagis. För en tredje att påbörja promenaderna lugnt och inte rusa ut, för en fjärde att jobba med självförtroendet istället för koppelgående.
Och kanske är det just det som varit terminens största påminnelse: Bakom varje beteende finns en orsak. När vi hittar orsaken blir träningen nästan alltid både snällare, enklare och mer effektiv.
Tack till alla hundar och människor som gett mig förtroendet att få vara en liten del av er resa.
Jag har några hundar kvar att träffa, denna veckan och nästa innan jag tar semester och laddar batterierna inför höstens ekipage och de historier vi ännu inte har börjat skriva.
Med denna bilden från förra året önskar jag en glad sommar! 🌸 🌸 🌸
(Om du önskar jobba med mig nästa termin - privat eller i grupp på kurs - så kan du kika på utbudet i länkarna jag lägger i kommentarerna!)
