Ettems Hund

Ettems Hund Jag arbetar med hundägare och hundar och samspelet däremellan. Jag brinner för samspel, relation, tillsammans.

Detta ger mål, mening och motivation till det jag gör - handleda förare och hund.

SöndagsreflektionDen här veckan har varit en sådan där vecka som rymmer lite av allt.Uppstart av Magiska måndagkvällar.A...
07/06/2026

Söndagsreflektion

Den här veckan har varit en sådan där vecka som rymmer lite av allt.

Uppstart av Magiska måndagkvällar.
Avslutning av första Apport Grund för Å-gruppen.
Uppstart av Ordnad Onsdag.

Egen träning med Radagast, Ildri, Ymme, Äril, Åska och Dýri.
Hundpensionatet som kliver in i sommarkostym.

Sen så blev det lite vuxenbeslut i form av påfyllning av TBE-vaccinet.
När man tillbringar stora delar av livet i skog och mark känns det som en klok investering. Bältrosvaccin är nog nästa steg…

Men det jag kanske tar med mig mest från veckan är något helt annat.

Responsen på Torsdagstanken fick mig att fundera vidare på det där med att vara med.

Om hundar som kan följa med på resa, fika, lunch, promenader och vardagsliv utan att alltid behöva vara aktiva.

Hundar som kan vänta.
Landa.
Bara vara.

Ju mer jag funderar på det, desto mer inser jag att det nog är en av de viktigaste färdigheterna jag lär mina hundar.

Inte för att livet alltid handlar om att göra.
Utan för att så mycket av livet handlar om att vara.

Kanske gäller det oss människor också.

Nu väntar en ny vecka som på många sätt fortsätter i samma anda.

Sen, efter kommande helg, väntar några dagars kortsemester.

De yngsta – Bjära, Dýri och Radagast – får följa med.
Troligen några erfarna guvernanter också...

Lite stadsliv.
Lite havsluft.
Lite nya miljöer.

Förhoppningsvis blir det också många tillfällen att fortsätta öva på konsten att bara vara.
Det behöver våra små öva.





TorsdagstankeAtt vara med är också en färdighetDe sista månaderna har inneburit en del på resande fot för oss i familjen...
04/06/2026

Torsdagstanke
Att vara med är också en färdighet

De sista månaderna har inneburit en del på resande fot för oss i familjen, neråt och uppåt i landet. Alltid med hundar – yngsta 9 veckor, äldsta 9 år.

Färdsättet har varit bil, tåg och båt.
Stadsvandringar. Hamnpromenader. Strandpromenader. Stationsmiljöer. Terminaler.
Övernattningar och dagshäng i nya miljöer och med helt eller delvis nya människor.
(Scandic Sundsvall Nord hade för övrigt ett fantastiskt mottagande när vi checkar in med inte bara en hund utan s*x stycken!)

Fördelen med skiftande ålder på hundarna är att de äldre modellar. Har man gjort jobbet bra med de äldre får man faktiskt en hel del på köpet.

Vi har ätit lunch med som mest nio hundar, fikat med ett gäng och ätit glass med lite färre.

Inte en enda gång, på någon av dessa resor, boenden eller fikaställen, har jag tyckt att det varit jobbigt att ha hundarna med.

Inte för att de är perfekta.
Inte för att de aldrig gör fel.
Inte för att de är ovanligt begåvade.

Utan för att de har fått öva på något som vi kanske inte alltid tänker på som en färdighet:
att vara med.

Att vänta medan människor pratar.
Att vara still när inget särskilt händer.
Att följa med till en ny plats utan att behöva vara i centrum för allt som sker.
Att landa i situationen.

De har helt enkelt fått lära sig att "bara vara".

När hunden kan det blir livet tillsammans väldigt mycket enklare.

När jag tänker efter är det nog också därför jag fortfarande återkommer till samma grundtanke som jag började använda redan 1997, då med min wachtelhane Bizon.

Tanken som senare blev Fällen.

Inte som en övning i sig – utan som ett sätt att hjälpa hunden att förstå att det ibland räcker att bara vara.

TisdagstipsMånga hundar behöver inte mer aktivitet.De behöver hjälp att landa.När vi kommer till en ny plats är det lätt...
02/06/2026

Tisdagstips
Många hundar behöver inte mer aktivitet.
De behöver hjälp att landa.

När vi kommer till en ny plats är det lätt att tänka att hunden bara behöver "vänja sig".

Men ganska ofta hjälper det att ge hunden en tydlig plats att börja på.
En filt.
En fäll.
En handduk.
En tröja.

Inte för att hunden måste ligga där.
Utan för att platsen blir en signal om att situationen går att sortera.

Att man inte behöver hålla koll på allt samtidigt.
Att det går att vänta lite.
Att det går att landa.
Att det går att vara med.

Det ser ofta enkelt ut när vi ser en hund som ligger lugnt på en uteservering, vid en brygga eller på tåget.

Men bakom det där lugnet finns ofta många små stunder där hunden fått hjälp att förstå situationen.
Inte perfekt.
Inte prestation.

Bara lite lättare att vara hund i vår värld.

Den här veckan har fått mig att fundera på något.I lördags startade Äril på prov igen.Två riktigt fina vattenmarkeringar...
31/05/2026

Den här veckan har fått mig att fundera på något.

I lördags startade Äril på prov igen.
Två riktigt fina vattenmarkeringar.
Två fina landmarkeringar.
Ett sök där två fåglar blev kvar.

Det räckte till ett Very Good.

Självklart hade jag gärna åkt hem med ett Excellent.

Men samtidigt slog det mig att mycket av det jag uppskattar mest faktiskt redan fanns där och är stabilt.

Hon väntade.
Hon höll ihop.
Hon löste uppgifterna som kom.
Det var VI🥰

Vi har fortfarande saker kvar att lära.
Domaren beskrev henne som en snabb tik.
Måhända är benen ibland lite snabbare än vad näsan hinner med ännu😅.

Men det är också en del av resan.

Kanske är det lite samma sak som händer för många hundar så här års.

Sommaren innebär fler miljöer.
Fler människor.
Fler aktiviteter.
Mer att hålla reda på.

Då blir det lätt att tänka att vi behöver träna mer.

Men ibland handlar det kanske lika mycket om något annat.

Att kunna vänta.
Att kunna landa.
Att kunna vara mitt i allt det roliga – utan att behöva göra något alls.

Det är något jag tänker ta med mig in i nästa vecka.
Finns det någon tanke du tar med dig från veckan som varit?










“Jag trodde inte att man fick säga nej till hunden.”En mening som fått mig att stanna upp några gånger på kort tid nu.Hu...
28/05/2026

“Jag trodde inte att man fick säga nej till hunden.”

En mening som fått mig att stanna upp några gånger på kort tid nu.

Hur hamnade vi där?

För det finns ju inget annat sammanhang i livet där vi tänker så.
Vi sätter ramar.
Vi guidar.
Vi säger stopp när något blir fel.

Inte för att trycka ner –
utan för att visa vägen.

Ibland tror jag att vi blivit så rädda för att göra fel
att tydlighet nästan också blivit laddat.

För inte är det väl nejet i sig som är problemet?
Det är hur, när och varför vi använder det.

I min träning försöker jag lägga största vikten på att:
– forma det jag vill se mer av
– förstärka rätt val
– skapa ett tydligt sammanhang för hunden

Men det betyder inte att ramar saknas.

Snarare tvärtom.

För en hund som aldrig får hjälp att förstå situationen
kan det också bli svårt att förstå vad som faktiskt gäller.

Där behöver jag också stanna upp som instruktör.
Hur hjälper jag, på bästa sätt, den jag undervisar
att förstå det jag försöker förmedla?

Kanske är det också därför jag ofta återkommer till just det här när jag utbildar instruktörer:
hur vi hjälper både hund och människa att förstå situationen?

Inte för att vi ska säga nej mer.

Utan för att vi ska bli tydligare i hur vi visar rätt.

Ibland tänker vi att hundar behöver fler instruktioner eller mer aktivitet.
Men ganska ofta behöver de egentligen hjälp att förstå situationen — och möjlighet att landa i den.

De flesta hundar lär sig att dörren betyder:NU kör vi (på ett eller annat sätt).Men tänk om dörren (eller valfri passage...
26/05/2026

De flesta hundar lär sig att dörren betyder:
NU kör vi (på ett eller annat sätt).

Men tänk om dörren (eller valfri passage) istället fick betyda:
vänta in – och början på att gå tillsammans

Nästa gång du ska ut:
Stanna upp innan du öppnar.
Säg inget.

Vänta tills hunden stannar upp eller vänder sig mot dig.
Börja sedan öppna dörren – lugnt.

Om hunden rör sig framåt → pausa bara öppningen
om du behöver – stäng den igen
inte korrigera
bara… vänta

När hunden håller sig kvar → fortsätt öppna.

Upprepa tills du kan öppna hela dörren
och hunden fortfarande är kvar hos dig.

Först då –
går ni ut tillsammans.

Det här är inte en “sitt kvar”-övning.
Det är början på något större:
👉 att hunden väntar in dig – även när den vill fram

Det fina?
Du tränar det här flera gånger varje dag
utan att det behöver bli “träning”.

Det är precis såna här små sammanhang jag ofta bygger vidare på i mina kurser –
där vardagen blir själva träningen.

SöndagsreflektionJag har tänkt lite på det som hänt den senaste veckan.Hur mycket av träningen som egentligen handlar om...
24/05/2026

Söndagsreflektion

Jag har tänkt lite på det som hänt den senaste veckan.

Hur mycket av träningen som egentligen handlar om att få fram nya beteenden.
Hur mycket som handlar om något annat.

Att sortera.
Att sätta saker i ordning.
Att hjälpa hunden att förstå var och när något hör hemma.

Jag tänker på det när jag står där med en unghund i arbete, som med Åska tex.

Inte färdig.
Inte klar.

Men ändå möjlig att lita på.

Inte för att hon kan allt.
Utan för att hon börjar förstå sammanhanget.

Att det finns en ordning.
Att vissa saker kommer först och andra sen.

Kanske är det där något händer.

Inte i att vi lär dem mer och mer.
Utan i att det de redan kan
börjar falla på plats.

Ibland lyckas jag se det i stunden.
Ibland gör jag det inte.

Det får nog också vara en del av det.
-

Inför veckan som kommer är det lite försommarsemester-känsla.

Lågfart.
Vilket känns väldigt skönt🥰

En privatträning och en kurskväll.
Hundpensionatet stängt.

I övrigt:
egen träning
och en galamiddag (!)





TORSDAGSTANKE – Fånga, namnge, placeraVi pratar ofta om hur vi ska lära hunden olika saker.Men ibland är det inte där vi...
21/05/2026

TORSDAGSTANKE – Fånga, namnge, placera

Vi pratar ofta om hur vi ska lära hunden olika saker.
Men ibland är det inte där vi ska börja.

Ibland finns beteendet redan.
Som att skaka sig.

Det vi då kan göra är något annat:
fånga
namnge
placera

När hunden spontant gör något
kan vi sätta ord på det i stunden.
Det kallas ofta för att vi fångar ett beteende.

I inlärningstermer ligger det nära operant betingning –
beteenden som uppmärksammas och får en konsekvens
har större sannolikhet att upprepas.

Det skiljer sig från det som ofta kallas shaping.
Där formar vi fram något steg för steg.
Här utgår vi från något som redan finns.

Vi hjälper hunden att förstå när det hör hemma.

När vi börjar säga ordet precis innan beteendet sker
börjar signalen få en funktion.
Den går från att beskriva
till att betyda något för hunden.

Till sist kan vi placera beteendet där vi vill ha det.
Inte bara om det ska ske –
utan när i sekvensen.

För hunden gör inte “fel”.
Den gör något i fel ordning.

Ordning är något vi kan hjälpa den med.

Forskning inom inlärning visar att beteenden som
– sker spontant
– fångas i rätt ögonblick
– kopplas till en tydlig signal
ofta blir stabila och motståndskraftiga mot störningar.

Vi arbetar med hundens egen beteenderepertoar
snarare än att skapa något helt nytt.
Det minskar konflikter
och gör det lättare för hunden att lyckas.

Det är inte alltid snabbast.
Men det blir ofta väldigt hållbart.



Det slår mig att det här hänger ihop med något större.

Det är samma grund som gör
att jag kan starta en ettåring i en miljö med skott, kast och vittring
utan att behöva hålla ihop henne i varje steg.

Inte för att hon kan allt än.
Men för att ordningen börjar bli tydlig.

Det är ofta där jag själv börjar.
Inte i övningen.
Utan i samspelet runt omkring den.

20/05/2026

Samma sak - i verkligheten

En ung hund, första vattenapporten
och vi tränar något som är lätt att missa:

ordningen.

För många hundar kommer impulsen att skaka redan när de är halvvägs upp på land.

Här får hon först lämna i hand
och sen ruska sig.

Lämna först - skaka sen.

Det vi låter hända först är oftast det hunden lär sig göra först.





Det finns ett ögonblick i vattenarbete som är lätt att missa.Precis när hunden kliver upp på land.För många hundar komme...
19/05/2026

Det finns ett ögonblick i vattenarbete som är lätt att missa.

Precis när hunden kliver upp på land.

För många hundar kommer impulsen att skaka redan där.
Ibland ännu tidigare – så fort vattnet når bröstet.

Det är inte något vi ska “ta bort”.
Det är ett naturligt beteende.

Men i det där lilla ögonblicket händer något som är viktigt för lärandet.

Det uppstår ett glapp
mellan det hunden känner i kroppen
och det vi önskar att den ska göra.

Om hunden får skaka av sig innan avlämning
är det lätt att den börjar lära sig en annan ordning:
först skaka
sedan släppa
och sen är det klart

Det är inget den hittar på själv –
det är något vi råkar förstärka.

Vill vi hjälpa hunden rätt i det här
behöver vi vara tydliga med ordningen:
först hålla
sedan lämna i hand
och därefter – skaka

Jag brukar sätta signal på det, till exempel “ruska”,
så att hunden får göra det den behöver
men i rätt ordning.

Det här gäller inte bara vattenarbete.

Det vi låter hända först
är ofta det hunden lär sig att göra först.

Adress

Sjölundavägen Oskarsberg
Bettna
64297

Öppettider

Måndag 09:00 - 20:00
Tisdag 09:00 - 16:00
Onsdag 09:00 - 20:00
Torsdag 09:00 - 14:00
Fredag 09:00 - 15:00

Telefon

+46703282037

Webbplats

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Ettems Hund postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Ettems Hund:

Dela