Susanna Larsdotter - Hundvardag

Hem
Sverige
Alvesta
Susanna Larsdotter - Hundvardag

Hundträning, kurser och vägledning online och i Alvesta. Hundutbildad sedan 2008. Kom in i hunderi När jag växte upp hade vi en familjehund,
Busan Blandras.

Hundtränare, beteendeutredare & hundrastare med 15+ års erfarenhet. Hon hade ett bra liv, men sedan jag lärt mig mer om hundar vet jag nu att
vi gjorde alla möjliga misstag. Vid 23 års ålder startade jag min proffessionella hundträningsresa genom en tvåårig instruktör- & etologiutbildning med tidigare cocker: Fajsty Spaniel, mestadels för att bättre förstå honom. Efter det insåg jag att hundar är

ofta ganska enkla, människor är svårare för mig!
10 år senare, 2017, gick jag ytterligare en längre utbildning. Jag fick där alla verktyg som behövs för att arbeta med hundar och deras ägare. Längs vägen har jag startat två större Facebook
grupper, en lokal: “Hundägare i Alvesta” med cirka 400 personer och en för oss som tar tricktitlar med cirka 3000 medlemmar. Idag jobbar jag med dig som känner att det är omöjligt att lära din hund att sluta göra något eller börja göra något annat. Även med dig som vill lära din hund bra saker inför vardag eller tävling. Summan av kardemumman är att hundar inte är så knepiga som man kan tro. Det mesta går enkelt när du har rätt verktyg och kompetens. Jag hjälper dig!

21/06/2026

Jag skapar något nytt, tillsammans med Åsa och Lotta ❤️

Hundar med stora känslor, rädsla, stress, starka reaktioner. De går ju sällan att "träna bort" med bara övningar. Det har gnagt i mig ett tag.

Jag är bra på beteende. Men kroppen? Mat? Hur magen och hjärnan pratar med varandra? Inte lika bra på det.

Så nu gör vi det här. Tre hundföretagare, tre kompletterande perspektiv:
🐾 Jag
🐾 Lotta ( ConfidentDog )
🐾 Åsa ( Hundkultur Åsa Haraldsson )

Tillsammans skapar vi en helhet som ingen av oss hade kunnat skapa ensam.

Är du den som oroar dig inför promenaderna? Som har provat saker som hjälpt – men inte fullt ut? Som vill förstå VARFÖR din hund reagerar?

Då är det här för dig.

Länk till intresselistan: https://valpliv.se/s/intresse-rsk/

15/06/2026

Måste all hundträning ha ett stort VARFÖR?

Alltså.
Ibland kanske.

Men när jag tränar trick med hundarna är mitt varför inte så djupt:
⭐ Glada fejs.
⭐ Viftande svansar.
⭐ Samarbete.
⭐ Smått kaos.
⭐ Ibland precision.
⭐ För att det är kul 🥳

Sedan är jag absolut medveten om att vissa saker jag gör med hundarna kanske är mest kul för mig. Tricknörden i mig får ju också ha plats i livet 😇.

Men då är det mitt ansvar att det är kul för dem.

Det betyder inte att allt vi gör alltid är lika lattjo. Kloklipp, pälsvård, rehab och styrketräning kan också behöva få finnas. Vissa saker gör vi för att kroppen ska hålla, för att vardagen ska fungera eller för att framtida veterinärbesök inte ska bli sämre än de behöver.

Kul grejer ökar vår gemensamma förstärkningshistorik. Och jag tycker att det är ett ganska bra varför, inte sant?

På tal om det har Svenska hundtrickklubben SNART ett trickprov.

Kan ni göra 8 av tricken på videon? Då kan ni göra trickprov.
https://shtk.se/produkt/trickprov-v27/

13/06/2026

Egoistisk.

Det är ordet som dyker upp i mitt huvud när jag läser kommentarer om lupiner i stil med: "Bor på landet och blir så glad av dem där de står och blommar efter vägkanterna".

Och jag fattar. Verkligen.

Jag älskar också färg. Fråga valfri person som någon gång har varit och handlat med mig 🙈. Ena sekunden går jag bredvid. Nästa sekund är jag borta. Då har jag sannolikt sett något färgglatt och försvunnit dit som... en väldigt målmedveten humla.

Så jag förstår att fler än jag tycker att lupinerna är "ögongodis".

Men, allt som är vackert är inte bra, lösgodis är också ganska vackert - som ett exempel.

Lupiner breder ut sig, konkurrerar ut inhemska växter och förändrar jorden där de växer.

De kan absolut se ut som en färgglad present till allas våra ögon, men under ytan sker något annat 😬. Andra blommor får mindre plats. Insekter får färre växter att leva av över tid. Mångfalden minskar. (Den må locka humlor, men den erbjuder främst pollen och ingen nektar. När en vägkant blir ett lupinhav blir det därför inte automatiskt ett insektsparadis, även om det ser ut som ett.)

Vad har detta med hund att göra nu då? Jo.

För hur ofta är vi inte lite egoistiska med våra hundar?

– Jag har köpt dig som promenadkompis, så nu ska du gå promenad med mig.
– Jag gillar mina vänner så hunden måste ju också göra det.
– Jag vill inte ha en hund som går med sträckt koppel, ska du vara med så får du gå jämte!

Jag hörde nyligen uttrycket: "Men man formar väl hunden så som man vill ha den".

Och visst. Till viss del formar vi varandra hela tiden. Hundar lär sig av oss. Vi lär oss av dem. Vardagen sätter spår. Förstärkningshistorik är inte alltid ögongodis vad gäller färger, men den syns likväl i beteendet.

Frågan är dock inte om vi KAN forma.

Dup exempelvis vill helst inte gå regelrätta promenader om han får bestämma. Spåra rådjur? Absolut. Läsa grannkatternas senaste pressmeddelanden i diket? Mycket viktigt. Ligga hemma och spana från altanen? Fem stjärnor ⭐⭐⭐⭐⭐.

Men gå promenad bara för att människor tycker att "hundar ska gå promenad"?

Njae. Helst inte.

Och då kan man förstås tänka: "Men det där får man ju forma".

Ja. Eller så kan man först bli nyfiken.
💜 Vad är det hunden faktiskt tycker om?
💜 Vad fyller hundens behov?
💜 Vad är viktigt för individen framför mig?
💜 Vad är bara min bild av hur ett hundliv ska se ut?

Till alla högkänsliga, intensiva, introverta, sensoriskt trötta eller på annat sätt "felmallade" människor där ute: Hur kul är det att formas för att passa in? Hur kul är det att pressas in i en vardag som ser fin ut utifrån, men skaver inifrån?

Det är nog ungefär lika kul för en hund som älskar fart att alltid behöva vara stilla.

Eller för en hund som helst vill vara hemma och ha koll från altanen att dagligen *dras* ut på promenad för att promenad råkar vara vår kulturella standardbild av "bra hundägande".

Det betyder att vi behöver se skillnad på: Det här behöver hunden vara/kunna för att fungera tryggt i vardagen. Och: Det här vill jag att hunden ska vara/kunna, för att det passar min bild.

Lupinerna på vägkanten är vackra 🪻 (hyacint, men ändå).

Men om de tar över så blir det mindre plats för annat liv 🌼.

Våra idéer om den perfekta hunden kan också vara vackra. Men om de tar över så blir det mindre plats för den hund vi har framför oss.

SE hunden tydligt nog för att veta vad vi faktiskt bör forma, vad vi ska stötta och vad vi kanske helt enkelt ska låta vara.

Bara för att vi KAN lära våra hundar vad som helst, bör vi?
(Kay Laurence sa det en gång, säkert fler som sagt)

Bilden till detta inlägg är ganska slarvigt redigerad av mig.
Lupiner i förgrunden och pappa (som inte finns mer) med Fajsten (som inte heller finns mer) i fokus.
Tagen vid Eriksöre Camping Maj 2008 skulle jag tro.
(jag lägger GPT:s förslag som kommentar)

12/06/2026

Jag såg en tidigare kursdeltagare på promenad med sin hund.

Hunden blev glad. Den sprang lite framåt i kopplet, och människan ryckte tillbaka den och gav den en arg blick.

Och min första tanke var: "Har jag inte nått fram mer än så här?"

För det är lätt att bli ledsen när man ser något sånt hända. Särskilt när man vill att hundar ska bli sedda, förstådda och hjälpta på ett schysst sätt.

Men sedan hann jag tänka ett varv till.

Jag vet faktiskt inte vad som hände där.

Kanske hade hon ont i handen efter att ha suttit för mycket vid datorn. Eller en operation som höll på att läka. Kanske höll hon kopplet i den handen som redan gjorde ont, men hon hade råkat glömma det pga smärtan var inte där då.

Sannolikt kom rycket inte som en medveten konsekvens, utan från smärta, stress, överraskning eller liknande.

Det gör inte rycket bra.

Det gör inte den arga blicken helt förlåten.

Men det gör människan mänsklig.

Vi gör ofta samma sak med människor som vi gör med hundar. Vi ser ett beteende och tror att vi ser hela sanningen. Hunden gör ett utfall och någon tänker: "Den där hunden är aggressiv". Människan rycker i kopplet och vi tänker: "Den där människan tränar så där".

Men vi får komma ihåg att ofta ser vi bara ett ögonblick. En stresshink som rann över. En människa som inte hann vara den hundägare hon egentligen vill (& kan) vara.

Det betyder inte att vi ska strunta i att försöka göra bättre.

Det betyder inte att vi ska sluta sprida alternativa vägar. Det betyder inte att det i grunden är OK att rya på den glada hunden för att vi har ont i handen (sätt kopplet runt midjan = noll risk att ta det i fel hand).

För det är ändå skillnad på ett misstag och en vardag. Ett argt ryck *kan* vara ett uttryck för människans smärta eller frustration. En vardag av ryck, hot, hårda blickar och obehag är något annat.

Det är där vi behöver fortsätta prata, utbilda, visa alternativ och fler att få fler verktyg än (hårda) "nej", ryck och dåligt samvete.

För det är verkligen inte lätt att alltid vara belöningsbaserad i praktiken. Inte för att principen är svår att förstå. Utan för att livet är livet.

Man har ont. Man är trött. Hunden är snabb. Kopplet hölls i fel hand. Någon tittar. Man skäms. Man blir rädd. Man gör fel.

Och sedan behöver man ibland få hjälp att göra annorlunda nästa gång. Inte bara få en stämpel i pannan.

Jag vill inte ha en hundvärld där vi ursäktar hårda tag. Men jag vill inte heller ha en hundvärld där vi tappar förmågan att se människan som håller kopplet.

Inte döma dem för hårt från trottoaren (eller bilen).

12/06/2026

Vi lovade ju att dela med oss av datan som vi samlat in. Här kommer lite mer data, illustrerad av allas vår chattbott (GPT)

Ungefär hälften redan hade sökt hjälp.

Av dem har nästan 60 procent fokuserat på det specifika problemet i den specifika situationen.

Och nästan hälften svarade att det gav resultat där och då, men inte höll över tid.

Det ger en fingervisning om varför vi *behöver* tänka *större* än själva beteendet som syns.

Hur tänker du?

11/06/2026

Jag tror jag har skrivit om det här förut.

Är jag ganska säker på.

Men tydligen behövs det repeteras.

Belöningsbaserad träning betyder *inte* att vi *aldrig reagerar*.

Ibland händer saker snabbt. Hunden kastar sig ut i gatan, är lite för glad och riskerar att välta en mormor, eller är på väg rakt mot något farligt och vi blir *rädda*.

Och då *kanske* vi reagerar i affekt. Vi kanske ryar, tar tag i det vi når, det kanske blir hårdare än tänkt. Det var inte planerat, det var inte en medveten träningsstrategi, det var du (eller jag) som blev rädd.

Och ja, hunden kanske funderar på vad som plötsligt flög i dig.

Kanske blir låg, backar undan, kanske svarar upp eller ger alla lugnande signaler & "säger förlåt".

Frågan är vad vi gör efteråt.

Det är här jag tänker på Lasse Fält och det han kallade "stubbträning": När något har gått fel, sätt dig på en stubbe och fundera på hur nästa gång ska se ut. Där kan vi fråga oss vad som hände precis innan, vad som blev för svårt, vad hunden hade behövt kunna och vad vi hade behövt förbereda. Hur vi kan ändra miljön nästa gång?

Vad vi kan träna på när situationen inte är akut, som är bra att kunna om den situationen händer igen.

Belöningsbaserad träning betyder inte att vi *alltid* är... "perfekta" - i brist på bättre ord, det betyder att vi *inte* gör affekten till *metod*.

Vi ger inte ens 5% av träningen till att ryta, skrämma, ta tag eller skapa obehag.

Men OM det händer, för att vi är människor och saker går fort & känslor tar över, då låtsas vi *inte* som att det var en del av planen. Vi gör en plan och *tränar* på det som saknades. Ser till att nästa gång får bättre förutsättningar.

Och ibland börjar den bästa träningsplaneringen på en stubbe i skogen. En gunga på en lekplats kan också fungera 😇

Anmgående nedanstående exempel vet jag att det kanske inte är Det Optimala Sättet, det finns *massor* av varianter på "sluta hoppa"-träning som *inte* innefattar att göra valet att kramas & pussas obehagligt.

Jag har faktiskt en liten bok publicerad om det, som helt plötsligt har några år på nacken: https://slutahoppa.n.nu/

Fotona i boken är helt fantastiska, de är av Foto Mickan Mörk

Den lilla boken är alltså gjord helt utan AI.

Den tecknade serien nedan är gjord med hjälp av AI.

10/06/2026

Lupiner är ett hett ämne just nu.

Från 15 maj 2026 finns blomsterlupin och sandlupin med på Sveriges nationella förteckning över invasiva främmande arter. Det betyder bland annat att de inte får importeras, transporteras eller säljas. Som privat markägare har du inte en generell plikt att utrota dem, men du behöver hindra spridning från din mark.

Och jag fattar att det väcker både debatt och känslor.

För lupiner är ju väldigt fina. Vissa har de säkert som sina absoluta favoriter. Vissa tror att de är bra för bin och humlor för att bin och humlor hänger vid dem.

Problemet är bara att naturen inte bryr sig om vad vi tycker är snyggt. Det som vi människor sprider och som sedan får fäste, får utrymme och får sprida sig ostört på "fel" plats kan till slt ta över på bekostnad av annat.

Och där någonstans tänker jag såklart på hundträning. För min hjärna har ungefär tre kanaler: hund, trädgård och “varför funkar inte den här tekniska grejen”.

Många, senare problematiska, beteenden börjar ju också väldigt oskyldigt.

Valpen hoppar. Gulligt. Den är ju så liten.

Valpen vill mot andra människor & hundar. Den är ju bara snäll & glad. Alla vill väl hälsa på en valp?

Beteenden som lönar sig tenderar att upprepas.

Det betyder inte att vi ska få panik, skämmas eller börja rycka upp allt med grävskopa (om vi tänker på lupiner igen).

Det betyder att vi behöver se vad som faktiskt sprider sig i vardagen.

🌼 Vilka beteenden får mest näring?
🌼 Vad råkar vi, eller miljön, förstärka?
🌼 Vilka situationer gör det svårt för hunden att göra "rätt"?
🌼 Vad behöver vi plantera i stället?

För enbart "sluta med det där" är som många av oss vet sällan en särskilt bra eller hållbar plan.

Det är kanske det jag tycker mest om med bra hundträning. Den handlar inte om att vara hård mot det som redan vuxit sig stort. Den handlar om att förstå varför det fick fäste från början.

Och sedan skapa bättre förutsättningar.

För både hunden och människan.

Plocka lupinerna och sätt dem i en vas, njut av det vackra inomhus, och släng dem sedan INTE på komposten utan i sopsäck till brännbart.

PS. Är du instruktör och vill ha fler roliga, belönande och användbara sätt att bygga vardagsfärdigheter? Då tycker jag att du ska kika på Mixxa. Där får du verktyg som hjälper ekipage att träna smart, varierat och med glädje. Precis den sortens “plantera något bättre” som hundvardagen ofta behöver.

10/06/2026

Fy fasen vad bra inlägg i debatten skrivet av Hund Helt Enkelt som jag just såg (länk i kommentar).

De sätter fingret på en annan sak som verkar tappas bort i debatten om belöningsbaserat, balanserat, traditionellt och allt vad vi nu kallar det.

Argumentet brukar låta ungefär: "Jo men med en riktigt tuff hund måste man faktiskt våga ta i".

Hund Helt Enkelt: Och om hunden är hård, skarp och har nära till att svara emot, varför skulle konflikt vara den smarta vägen?

Och det är ytterligare en av anledningarna till att jag verkligen vill sprida MIXXA.

MIXXA är en BELÖNANDE hundsport där vi verkligen får visa och uppleva detta i praktiken. Många som kört MIXXA en period upplever ganska snart att de inte behöver gå "en lydnadskurs".

För mig är det här viktigt på riktigt.

Inte bara att säga att vi tränar belöningsbaserat, utan att kunna visa hur tydligt, roligt och användbart det faktiskt kan vara. MIXXA-sporten gör där ett riktigt bra jobb!

Vill du veta mer om MIXXA och hur du som instruktör kan jobba med den belönande hundsporten? Se länk i kommentar eller scanna qr-koden.

Vi kör som nämnt igång utbildningen redan på söndag 😬🥳.
Ping alla instruktörer bland och fans

10/06/2026

En viktig detalj som verkar tappas bort i den här debatten. Även om jag skrivit det ett par gånger nu 😇

Belöningsbaserad träning *betyder inte* att hunden *alltid* får göra vad den vill.

Det betyder *inte* att människan står hjälplös med en köttbulle i handen och hoppas på det bästa.

Tyvärr kan det se ut så.
Tyvärr kan det LÄRAS ut så.
Men det är inte det det *ska* innebära.

Det ska snarare innebära:
✔️ Vi funderar på vad vi vill att hunden ska göra. (och varför)
✔️ Vi gör det lätt att göra rätt (om det gynnar hunden).
✔️ Vi lär in och ökar färdigheter *innan* vi behöver dem.
✔️ Vi belönar bra val så att de blir mer sannolika.

Vi tränar hunden i mindre steg, i stället för att träna hemma, sen gå ut i verkligheten och då tala om att det blev fel (för det blir det ju ofta).

Ett sätt att lära sig vad Belöningsbaserad träning faktiskt är. Vad det faktiskt innebär är hundsporten MIXXA.

Det leder mig in på MIXXA - den belönande hundsporten!
Där får vi träna på följsamhet, samarbete, kroppskontroll, kreativitet, fokus, glädje och tydlighet. I praktiken.

Med övningar, struktur, kriterier och variation!

Med hundar som får tänka, röra sig, lyckas och vara med i processen.

Det är också därför jag tycker att du som inte är MIXXA instruktör redan ska bli det :D

MIXXA-sporten visar hur belöningsbaserad träning kan vara både rolig och konkret. Hur vi kan öka hundens färdigheter utan att tappa tydlighet.

Hur vi kan skapa träningsglädje utan att det blir cirkus på riktigt, även om vissa av våra hundar säkert gärna hade varit pepp även på sådana aktiviteter.

Vi kör igång MIXXA-utbildningen redan på söndag 😬🥳

Så om du är instruktör och vill ha ett nytt, belönande koncept att erbjuda dina kursdeltagare i sensommar och höst, och få nya vinklar på hur vi kan öka samarbete snarare och minska konflikt, då är det här en väldigt bra plats att börja!!

MIXXA är ett sätt att visa i praktiken vad belönande träning kan vara.

Just det: Vi startar som nämnt Online på söndag kl 18
Vi fortsätter 27-28 juni på Möllergårdens hundcenter i helsingborgstrakten.

Missar du söndag är det helt OK, vi spelar in och kan ha ett frågor/svar tillfälle därefter. På-plats-Helgen däremot är obligatorisk.

Adress

Torpavägen 7
Alvesta
34233

Telefon

+46706898525

Webbplats

https://www.hundvardag.nu/

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Susanna Larsdotter - Hundvardag postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Susanna Larsdotter - Hundvardag:

Genvägar

Vill du placera din affär längst upp i Djuraffär-listan i Alvesta?

Dela

Typ

Hundtränare