13/09/2026
I dag kan vi rapportera om en lite annorlunda tävlingshelg som kanske skulle ha rubriken ”nya sätt att inte få till det på”. Eller kanske något ännu fyndigare, döm själva efter att ha läst. Det var rankningstävlingar i lydnad, de sista innan laget till de nordiska mästerskapen skulle tas ut. Hyde och Niina har fortsatt sina träningsprojekt efter SM och nu var det dags att få kvitto på om ytterligare framsteg gjorts.
I går lördag gick första ringen med fyra moment fint för Niina och Hyde. Sedan var det dags för gruppmomenten. För de som satt i publiken, och var uppmärksamma, var det tydligt att något inte stod rätt till med Hyde. Redan då Niina går ifrån honom i sittande i grupp flyttar han tassar och slickar sig om munnen. Detta upprepas samtidigt som han skjuter rumpan bortåt, lite som att han mentalt var på väg därifrån. Men han sitter kvar fram till dess att förarna kommer fram från sitt gömställe och in på planen. Nästa moment, liggande i grupp, inleds. Första hunden läggs ner, så även den andra. Sedan var det dags för Hyde. Men då tävlingsledaren är på väg mot honom så börjar Hyde att hulka. Han kommer att kräkas! Niina ropar på honom och försöker på något sätt få honom av planen, men då han lämnar sin plats och rör sig mot Niina kommer hela maginnehållet upp. Frukosten ligger nu på konstgräsmattan. Niina får tag på Hyde och springer snabbt ut.
Gruppmomenten får göras om, förstås nu utan Hyde. Han får i stället gå en promenad där han ägnar den mesta tiden åt att äta gräs för att slutligen kräkas ytterligare två gånger. Han får vatten och vi åker i väg för att rasta alla våra hundar. Hyde är klart medtagen och travar moloket efter oss. Lite läskig kontrast mot den annars så pigga personlighet han är. Sedan blir det vätskeersättning och vila men redan efter några timmar är han på klar bättringsväg. Och efter en natts sömn var det som om det aldrig hade varit några problem.
Väldigt skönt förstås. Det är alltid jobbigt när ens kära hundar mår dåligt. Visst trodde vi att det var något tillfälligt, men man vet ju aldrig. Niina bedömde honom fullt i form för att genomföra dagens tävling. Och i dag var det inga problem med hälsan, han gjorde ett mycket fint program. Utom precis i första momentet, vittringen, där han för en del av en sekund lyfter fel vittringspinne innan han inser sitt misstag och tar den bredvid, som var den rätta. Så snabbt gick det att inte få till det resultatmässigt denna dag.
Vi får ödmjukt inse, ännu en gång, att detta med att tävla hund inte är särskilt lätt. Vi åker dock hem med fina träningsvinster – raka skick, bättre släppanden och förbättrad position i rutan – och med bra information om vad den kommande periodens träning ska handla om. Sedan har vi ju fått spendera tid med många härliga lydnadsvänner, tack för det!
Vi vill gratulera alla som fick till det i helgen. Vi fick uppleva många bra hundar göra väldigt fina prestationer. Och sedan vill vi verkligen tacka Kungsörs BK för ett fantastiskt bra arrangemang, kanske de bäst genomförda rankningstävlingar vi varit med om. Tack!
