01/08/2024
𝐕𝐀𝐃 𝐇Ä𝐍𝐃𝐄𝐑 𝐌𝐄𝐃 𝐇Ä𝐒𝐓𝐄𝐍 𝐁𝐀𝐊𝐎𝐌 𝐋𝐎𝐃?
Jag fick en fråga om jag kunde förklara vad som händer i kroppen när hästen går bakom lodplanet/hyperflexion/LDR/rollkür, och tänkte att jag istället gör ett inlägg. Detta var precis innan det vi nu sett under OS, så det kanske passar ännu bättre med inlägget just idag. Jag kommer nästan hålla mig borta från anatomi så att gemene man känner att de kan tillgodose informationen, förutom när det kommer till nacken. Här finns istället bilderna till hjälp!
𝐓𝐲𝐧𝐠𝐝𝐤𝐫𝐚𝐟𝐭, 𝐭𝐲𝐧𝐠𝐝𝐩𝐮𝐧𝐤𝐭 𝐨𝐜𝐡 𝐬𝐭𝐚𝐛𝐢𝐥𝐢𝐭𝐞𝐭
Våra leder är staplade på varandra för att effektivt motstå den kompression som vi ständigt utsätts för av tyngdkraften. Avvikelser som ett framåtlutande huvud, eller skolios, leder till överansträngning och utmattning av de strukturer som måste hålla emot den ökade belastningen. När vi tittar för länge på mobilen och huvudet faller framåt avviker vi från kroppens mittlinje, vilket gör att tyngdkraften drar huvudet ännu mer framåt och nedåt, och vi har nu flyttat hela vår tyngdpunkt längre fram.
Hästens kotpelare och mittlinje hålls uppe i ett horisontellt plan, där cirka 58% av kroppsvikten utgör hästens framdel. Halsen och huvudet som enhet utgör tillsammans 15-20% av kroppsvikten. Denna tunga enhet utgör en lång hävarm som kommer ut från brösthålan, vilket innebär att halsens och huvudets position har en stor påverkan på hästens tyngdpunkt, balans och rörelse. Denna enhet är hästens viktigaste balansverktyg.
Hästens huvud blir farligt nog, om en inte är försiktig, en stor hävarm på den redan långa hävarmen till hals, att utnyttja. Cirka 10% av kroppsvikten utgör bara huvudet. När hästen hamnar bakom lodplanet, bara om det så handlar om någon ynka grad, får vi samma effekt på tyngdpunkten som när vi lutar huvudet framåt. Vi får en häst som placerar mer vikt på framdelen, vars nack- och ryggmuskulatur sätts i mer spänning, inkl bindväv i form av fascia, senor och ligament i hela överlinjen.
För att skapa stabilitet och styrka behöver det finns tillräckligt motstånd. Utan motstånd kan vi inte generera kraft i någon form, vilket är orsaken till att musklerna förtvinar i rymden där vi är tyngdlösa. När hästen är på framdelen innebär det att bakdelen utsätts för ett mindre motstånd, vilket gör det svårare för hästen att stabilisera bakdelen. Utan stabilitet bak blir det svårt att både koordinera och generera korrekt rörelse bakifrån och hela vägen fram. Ingen stabilitet, ingen riktig samling.
Detta är grundskolefysik och det fina är att en inte behöver ha anatomi- och fysiologikunskaper för att förstå detta! Jag uppmanar även till att experimentera med sin egen tyngdpunkt och notera vad som händer i kroppen för att bättre förstå vad som händer hos hästarna.
𝐊𝐨𝐭𝐩𝐞𝐥𝐚𝐫𝐞𝐧 - 𝐜𝐞𝐧𝐭𝐫𝐚𝐥 𝐟ö𝐫 𝐤𝐨𝐫𝐫𝐞𝐤𝐭 𝐫ö𝐫𝐞𝐥𝐬𝐞
Det är viktigt att förstå att kotpelaren, från nacke till och med svans, möjliggör korrekt rörelse genom kroppen genom att fördela och transportera den kraft som genereras av bakdelen. När det finns en störning som påverkar kotpelarens rörelse, oavsett var, påverkas hela rörelseapparaten negativt. Detta är en grundläggande regel för hur både land- och vattendjur har utvecklats att röra sig.
Kotpelaren kopplar ihop bakdelen med framdelen och utgör skydd för ryggmärgen, medan bröstkorgen utgör skydd åt organen innanför bröst- och bukhåla. Mellan respektive kota kommer det ut nerver och blodkärl, som innerverar och försörjer kroppens alla vävnader och organ. Det är tydligt hur viktigt det är att bibehålla integriteten av hela kotpelaren för god balans, koordination, proprioception, stabilitet och allmän hälsa.
𝐁𝐞𝐠𝐫ä𝐧𝐬𝐚𝐭 𝐬𝐲𝐧𝐟ä𝐥𝐭
När huvudet positioneras bakom lodplan komprimeras hästens synfält rejält. De ser ungefär sina framhovar och en bit framför dem. Detta kan få hästar att bli mer otrygga och rädda, då det bokstavligen dyker upp saker i deras synfält från ingenstans. Synen är även ett viktigt balansorgan.
𝐒𝐩𝐨𝐭𝐭𝐤ö𝐫𝐭𝐥𝐚𝐫 𝐬𝐯𝐮𝐥𝐥𝐧𝐚𝐫 𝐮𝐩𝐩
Bakom ganaschen ligger flertalet spottkörtlar, som får utstå kompression vid för mycket flexion i nacken. Om dessa regelbundet utsätts för kompression under en längre tid kan det resultera i en kronisk svullnad som negativt kan påverka dess förmåga att producera saliv. Utöver att det med största sannolikhet är obehagligt för hästen, kan detta leda till magsår då saliven, på grund av sitt rikliga innehåll av bikarbonat, fungera som en buffer för magsyran och för att mjuka upp fodret i munhålan. Samma svullnad kan vi se som en reaktion på gräs eller något hästen fått i sig, men som brukar försvinna efter några dagar utan det som triggat reaktionen.
𝐀𝐧𝐝𝐧𝐢𝐧𝐠𝐞𝐧 𝐨𝐜𝐡 𝐬𝐯𝐚𝐥𝐠𝐞𝐭
Utöver att spottkörtlarna komprimeras minskar även utrymmet för luftvägarna och tungbenen som utgör fäste till svalget och tungan, vilket gör det svårare för luften att passera ner till lungorna. Detta kan leda till försämrat gasutbyte och risk för snabbare utmattning, samt ge svårighet för hästen att svälja sin saliv. Lika viktigt att syre kommer in, lika viktigt är det också att koldioxid kommer ut ur kroppen.
När hästen inte kan svälja sin saliv ser vi ofta tydligt skum av saliv runt och i hästens munhåla. Att skum och mycket saliv runt hästens mun skulle indikera att hästen arbetar korrekt är en myt som borde dött för länge sedan. Om hästen har en för hårt spänd nosgrimma i kombination med en position bakom lodplanet har vi garanterat satt hästen i en sits som försvårar andningen.
Om kotpelaren och bröstkorgen inte kan röra sig som de ska påverkas även diafragmans rörelse, alltså den stora andningsmuskeln som faktiskt är en viktig del av hästens core. Den fäster in bakom sadelgjordsläget på bröstbenets brosk, till revbenen hela vägen upp till och med kotorna i bröstryggsslutet och även till merparten av ländryggskotorna. Den innerveras av nerver från hals och nacke.
𝐍𝐚𝐜𝐤𝐞𝐧𝐬 𝐮𝐭𝐟𝐨𝐫𝐦𝐧𝐢𝐧𝐠
När en refererar till nacken syftar en till det område som är vid skallbasen och dess benkam (Crista nuchae), samt den led som är mellan skallen (C0) och den första halskotan, som heter Atlaskotan eller C1. Denna led kallas för Atlanto-occiptialleden, och jag kommer att benämna den som AO-leden i resten av texten.
Nackens främsta rörelse är ja-rörelsen, alltså extension och flexion, men kan även utföra viss sidoböjning. Denna mindre sidoböjning i nacken brukar i träningen refereras till som ställning av huvudet, ni vet när en precis ska börja se hästens öga?
Bilderna i inlägget hjälper dig att förstå texten som kommer nu. Från skallens baksida sticker det ut två längre benutskott (processus paracondylaris) på respektive sida av ledhålan. På Atlaskotan finns det två tvärgående benutskott, ett på respektive sida av kotkroppen, som refereras till de två Atlasvingarna och som tydligt kan palperas på hästen. När hästen böjer sig i AO-leden närmar sig utskotten på skallen de två Atlasvingarna. När leden kommer hit, vilket brukar vara omkring lodplanet, har vi alltså låst nacken som nu är i ytterläget av nackens rörelseomfång i flexion. Därför är också en position framför lodplanet, och inte precis på lodplanet, att önska. Placeras huvudet förbi lodplanet, börjar muskler och ligament i nacken utsättas för överdriven spänning. Nacken är ett heligt område.
Notera att bilderna är på ett 3D-printat skelett helt utan senor, ligament, bindväv och muskler. På en levande häst hade AO-leden begränsats tidigare i flexionen än vad den gör på mitt skelett. Detta är enbart för att ge er en bild av hur strukturera jag nämner ser ut och inverkar på och i relation till varandra.
När det kommer till korrekt sidoböjning i träningen är det av yttersta vikt att AO-leden är öppen och att musklerna i området är mjuka för att kunna utföra sidoböjning/ställning av huvudet. Något viktigt att notera är att hästen kan utföra sidoböjning/ställning av nacken och fortsatt ha en rak kropp, men en häst kan aldrig utföra korrekt sidoböjning genom kroppen utan korrekt sidoböjning/ställning av nacken. I och med att avståndet minskar mellan skallens och Atlaskotans utskott vid flexion i AO-leden, förstår vi nu att när hästen går bakom lodplanet finns det inget eller mycket lite utrymme för för AO-leden att utföra sidoböjning/ställning, då denna rörelse kräver att Atlaskotan också roterar åt motsatt håll till sidoböjningen.
Detta betyder att om skallen ska titta åt vänster så kommer skallens utskott på vänster sida gå bakåt-inåt, samtidigt som att vänster Atlasvinge kommer rotera nedåt på vänster sida då undersidan av Atlaskotan går mot höger. Om vi ska vara petiga innebär detta att om du tränar på böjt spår med sidoböjning eller utför någon form av lateralt arbete och din häst går bakom hand, kan din häst rent fysisk inte utföra rörelserna korrekt eftersom AO-leden är hindrad att utföra sidoböjning.
Kom dock håg att varje individ har sin specifika anatomiska utformning och att exempelvis längden på skallens utskott kan variera och likaså Atlas utformning, vilket kommer att påverka ledens rörelseomfång i flexion och sidoböjning.
𝐒𝐚𝐦𝐦𝐚𝐧𝐟𝐚𝐭𝐭𝐧𝐢𝐧𝐠𝐬𝐯𝐢𝐬
Det finns så många strukturella sammankopplingar som kan argumentera för och bevisa att träning bakom lodplan, oavsett grad, skapar negativa effekter i kroppen hos hästen. Hela kroppen är ett enda sammansatt system där varje del är beroende av varandra för att fungera som enhet. Om nacken blockeras har vi blockerat resten av kroppen via kopplingar längs överlinjen, underlinjen, båda sidor och båda diagonaler.
Hästar är fantastiska varelser och naturliga kraftpaket, så låt oss försöka att inte hålla tillbaka dem med träningsmetoder som på något sätt begränsar deras naturliga rörelse och funktion!
