13/10/2026
❤️❤️❤️
”Jag skulle aldrig klara av att vara uppfödare. Hur kan du lämna ifrån dig dessa underbara kattungar?”❤️
Det är en tanke, eller snarare en fundering, som dyker upp vid nästan varje kull. Och jag förstår den verkligen. För hur skiljs man från små individer som man följt från deras allra första andetag?
Varje kattunge har sin egen personlighet, sina underbara egenskaper och en alldeles unik berättelse som börjar redan i samma stund som den kommer till världen. Vissa av dem får dessutom ett lite hårdare grepp om hjärtat. Kanske för att vägen inte varit helt enkel, för att man behövt stödmata, vaka under sena nätter eller kämpa lite extra tillsammans. Det skapar band som är svåra att beskriva med ord.
Men jag försöker alltid vända på tanken.
För tänk vilken fantastisk förmån jag faktiskt har. Jag får möjligheten att välja ett kärleksfullt hem till varje liten individ. Det finns familjer som hör av sig till mig med en längtan efter att få välkomna en av mina småttingar in i sina liv. Familjer som är redo att ge villkorslös kärlek, omtanke, trygghet och en alldeles särskild plats i sina hjärtan.
Jag vet vilka förväntningar de bär på när de kommer hit för att hälsa på. Jag ser glädjen, förväntan och kärleken som redan finns där, långt innan kattungen ens har flyttat hem. Och jag vet hur det känns den där dagen när man äntligen får hämta hem sin nya familjemedlem, sin framtida livskamrat.
För jag har själv stått i precis de skorna. Många gånger.
Jag vet hur det känns att längta, räkna dagarna och föreställa sig livet tillsammans med den där lilla individen som redan hunnit ta en så stor plats i hjärtat.
Och när jag tänker på det så inser jag att det faktiskt är något av det allra finaste med att vara uppfödare. Att jag får vara den som ger en annan familj just den känslan.
Självklart är det jobbigt att skiljas från dem. Det vore märkligt om det inte kändes, efter all tid, kärlek och omsorg man lagt ner. Men när kattungarna passerar tolv veckor börjar jag också se hur redo de är för nästa kapitel. De är nyfikna på världen, fulla av liv och redo att skapa sina egna berättelser tillsammans med sina nya familjer.
Och det fina är att deras berättelse inte slutar hos mig. Den fortsätter någon annanstans, med nya människor att älska, nya äventyr att upptäcka och ett helt liv framför sig.
Jag har fått äran att ge dem den allra första delen av livet. Nu får någon annan förmånen att fylla resten med kärlek.
Så nej, det är inte alltid lätt att säga hejdå. Men glädjen i att få säga ”nu är det er tur att dela livet med varandra” är faktiskt ännu större. ❤️
Och den lyckan delar jag mer än gärna med mig av. 🐾