16/09/2026
Det surrar mycket tankar i huvudet. Delar med mig att lite funderingar kring hundträning:
Jag får uppfattningen att hos vissa instruktörer så heter det att det ALDRIG är hundens fel och att det alltid är vi förare som gör fel om det blir fel. Är inte det ett ganska förenklat sätt att se på världen?
Varför skulle inte hunden kunna göra fel? Sen är väl frågan vad man gör med informationen om det blir fel. Om man t ex blir sur på hunden eller om man ser svagheter som vi kanske måste träna mer på eller att det kanske blev på en för svår nivå eller att omständigheterna gjorde att det var för svårt, eller vad det nu kan vara. Jag tänker också att det sätter en enorm press på kursdeltagarna när de får veta att alla fel som blir är pga dig. Hur mycket självförtroende får man i träningen av det?
Jag tänkte på det när jag fick ett blindsök av en person i nosework och vi sen gick igenom sökområdet (utan hund) för att titta på var gömmorna satt, vilka vi fick med oss och vilka vi missade. Då säger jag att den gömman missade jag, där gav jag inte henne chansen att söka, men den gömman missade faktiskt Plupp, jag var ändå i det området och tipsade henne om den höjden, men hon missade. Jag blev så medveten om mitt tankesätt när jag sa det högt och kom också att tänka på att jag vet att man inte får säga så överallt.
Genom att kartlägga varför vi missade, inte bara att vi missade eller att förenkla det till att vi missade en låg gömma eller vi missade en gömma av den en specifik doft, så tänker jag att vi kan utvecklas mer. Det är lätt att se att vi missade en låg gömma så nu ska vi träna mer på det, men det kanske är mer saker i söket som påverkade? Tex då att jag inte gav henne chansen att söka på ett visst ställe eller att den gömman missade Plupp trots att jag tänkte på det stället, placerade mig fördelaktigt så hon skulle kunna ta den samt tipsade om nivån. Då får jag tänka ett steg till, varför missade hon? Hade hon för högt tempo, har hon för lite förväntan på den typen av ställen, kände hon en annan gömma som hon drog bort henne, var hon för trött så hon inte orkade sniffa tillräckligt osv, osv. Jag tänker att vi kan utvecklas mer om vi blir duktigare på att analysera vad som hände, varför det hände, behöver jag testa något annorlunda nästa pass för att få mer information, och sen viktigast av allt, vad behöver vi ändra för att få till det?
Hunden gör fel ibland, och genom att faktiskt våga säga det så tycker också jag att det avdramatiserar det. Hunden måste få göra fel. Hur ska den annars kunna lära sig och utvecklas? Jag vill ha hundar som tar för sig och som inte är rädda för att göra fel. Precis som jag måste se när det är jag som gör fel. Att träna ihop med hund handlar ju minst lika mycket om att träna sig själv!
