14/10/2026
Att kontrollera hästar och stödja hästar är olika saker.
Att "kunna rida" är i vår del av världen utifrån våra normer i hur vi kontrollerar hästar för att fylla vårat intresse och mål med dem.
När jag kontrollerar en häst tar jag över så att den tydligt vet vad som är förväntat. Jag har lärt mig hur jag ska göra. Det är igenkännande och tryggt för oss båda.
Om jag istället stödjer vid behov och i övrigt ger full frihet i allt som går att lämna fritt, kontrollerar när det är nödvändigt för att återgå till avkoppling, så sker naturlig tillit, en hästrelation. De är alltså inte i behov av förutsägbart, utan innehar kontakt med sig själva, självtillit. Eftersom jag har det. "Vi-ett"
Eftersom skillnaden är subtil är det svårt att lära ut och därför försöker jag inte. Utan lämnar åt var och en att reflektera över.
Kontrollbehov i dig betyder inte att hästar har behov av att kontrolleras. Ni fortsätter att vara en och en där motsättningar sker oftare. Obalanser. Det är inte fel, det är bara så. En stark utveckling för dig mot din väg till dig själv, hem till ditt.
Därför är jag immun mot ridlektioner och metoder. Ändå älskar jag terrängen, hinder, kommunikation och använder inte rena hjälper från någon genre. Lever med mindrevärde mot normen, de som kan. Jag rider troligtvis inte ens. Jag kör nog inte heller. Det verkar inte störa harmonin i hästen, så jag är den jag är fortsatt också.
🤠🐎🫡❤️
