24/10/2026
Funderade på vad jag skrev om här om dagen...
Det jag ville få fram tidigare blev lite oklart. Vad jag tänkte från början var att jag har svårt att hitta resultaten bakom alla experter som mästrar oss på nätet. Men det kom ut lite fel, och det skyller jag på Annas problem med att artbestämma svamp.
Tankarna kom från det faktum att Brukshundklubben tappat så mycket kunskap och att privata aktörer, som vi själva, tagit över mycket. Det finns förstås både bra och dåligt med det.
Men när jag scrollar på Insta och Facebook ser jag hur olika aktörer framhåller sin ideologi som ett sätt att sälja sin kunskap.
Jag tycker att det är väldigt mycket ”aldrig” som används där. Jag skulle aldrig använda en dressyrlänk, jag använder aldrig godis, aldrig bollar och så vidare.
Armbågarna är högt uppe i annonserna. Uppfinningsrikedomen för att få den egna filosofin att framstå som helt unik är stor. Snart finns säkert mindfulness-, fotriktiga och laktosfria filosofier också.
Men det räcker inte att framhålla sig själv. De andra måste vara dåliga också.
”De andra som jobbar med korrigering får hundar som är kuvade, jag däremot använder naturlig kommunikation.”
”De som använder godis får ingen lydnad.”
Bästa lögnen är den där det finns ett korn av sanning, som man sedan överdriver till ofantliga proportioner. Nybörjare går på det.
Men vad säger det egentligen om den som säljer in sin metod?
Antingen har de en så fruktansvärt liten verktygslåda av kunskap och färdigheter att de tror att det är något att skryta med. Det skulle knappast fungera om det gällde en mekaniker.
Vad är då unikt?
Jo, hundindividen och människan. Sedan situationen som råder, målet för stunden och slutmålet.
För att hantera alla dessa variabler behöver man vara öppen för att jobba på massor av olika sätt. Man måste våga prova och man måste våga göra fel.
Det handlar inte om att ha en metod som passar alla, utan om att ha tillräckligt mycket kunskap för att kunna välja rätt verktyg för just den hunden och den situationen.
Men det kan väl inte vara så att man utnyttjar människors osäkerhet kring om de duger eller är tillräckligt bra hundägare, i syfte att tjäna pengar eller vinna prestige?
/Åke
